Etikett: finlandssvensk lyrik

Hon är barn och kosmos, hetta och svalka, kropp och ande.
Och hon är mycket älskad, Edith Södergran.
Stina Ekblad är vår främsta Södergran-tolkare och hon ger er kronjuvelen av dikter, Landet som icke är.
Hör hennes läsning och lyssna till vårt samtal.
Diktskolan handlar om versmåttet haiku. Förlängt avsnitt. 

Landet som icke är

Jag längtar till landet som icke är,
ty allting som är, är jag trött att begära.
Månen berättar mig i silverne runor
om landet som icke är.
Landet, där all vår önskan blir underbart uppfylld,
landet, där alla våra kedjor falla,
landet, där vi svalka vår sargade panna
i månens dagg.
Mitt liv var en het villa.
Men ett har jag funnit och ett har jag verkligen vunnit –
vägen till landet som icke är.
I landet som icke är
där går min älskade med gnistrande krona.
Vem är min älskade? Natten är mörk
och stjärnorna dallra till svar.
Vem är min älskade? Vad är hans namn?
Himlarna välva sig högre och högre,
och ett människobarn drunknar i ändlösa dimmor
och vet intet svar.
Men ett människobarn är ingenting annat än visshet.
Och det sträcker ut sina armar högre än alla himlar.
Och det kommer ett svar: Jag är den du älskar
                           och alltid skall älska.

Edith Södergran (Landet som icke är, 1925)