Diktpodden

Avsnitt 22: Hitta hoppet med Bruno K Öijer

Publicerad 19 oktober, 2024

Från svartare än svart till en blå rymd och ett blåsippsmanifest!
Att bli hel, slippa frysa och komma upp på rälsen igen. Äntligen får ni en dikt igen av Bruno K Öijer.
Det är Helle Klein, journalist, präst och direktor på Sigtunastiftelsen, som valt dikten och det är du som får lyssna till vårt diktprat.
Välkommen in!

Dikten kan du läsa längre ner.

Jag frös
Jag hade inget att leva för
Månader blev till år
när jag måste ha dragit
min kropp närmare intill mig
Jag måste anat en blå strimma
under alla lager av svärta

Vid banvallen
låg ett omkullvält lok
tungt och kallnat
svart
svartare än svart
låg det på sidan
och under kom
blåsippor upp
ömtåliga och små
måste dom växt till sej
på sina stjälkar
och slagit ut till
en blå rymd
som långsamt pressade
sej högre och högre
och välte tillbaka loket
lyfte upp det till rälsen
igen

Bruno K Öijer (Ur Det förlorade ordet 1995)

Lämna en kommentar

Avsnitt 21: Vara modig med Geijer

Publicerad 14 juni, 2024

Om att våga ge sig av, om ensamhet och trygghet.
Även en prosabrud kan falla för en dikt – bara det är rätt dikt!
Hör samtalet med prosabruden Katarina Lycken Rüter,
gymnasielärare och författare, som ger oss en dikt av
Erik Gustaf Geijer. En dikt som är lika aktuell i dag
som när den skrevs. Välkommen!

Dikten kan du läsa längre ner.

På nyårsdagen 1838

Ensam i bräcklig farkost vågar
seglaren sig på det vida hav,
stjärnvalvet över honom lågar,
nedanför brusar hemskt hans grav.
Framåt! – så är hans ödes bud;
och i djupet bor, som uti himlen, Gud.

Erik Gustaf Geijer (1838)

Lämna en kommentar

Avsnitt 20: Byggmästar och det kosmiska ägget

Publicerad 15 januari, 2024

Nyfiket krafsande och rafsande
samlar poeten allt möjligt och omöjligt
för att bädda mjukare än mjukt.
Men vad ska det bli?

Vi pratar barnsligheter och tusenårssjälar
i detta avsnitt. Gäst är Hanna Lundström, poet
och ordkonstlärare. Hon har valt en dikt
av Eva-Stina Byggmästar som är mästare
på att bygga dikt.

Samlar ihop
näsdukar, vantar och halsdukar,
gungstol, pälsmössor, trasmattor,
hyvelbänk och kökssoffa,
liksom hyllmeter efter hyllmeter
med fågelböcker och väggbonader
med ordspråk på marsianska, pelargoner,
ejderdunstäcken och filtar av lump

allt drar
jag in –

jag drar in allt
i holken –

gör det
mjuka mjukare
och än mer mjukt – bäddar för det kosmiska
ägget: för poesin, dikternas dikt,
för barnet med gammelmansansiktet
och tusenårssjälen

Eva-Stina Byggmästar (ur Orkidébarn 2018)

4 kommentarer

Avsnitt 19: Jila Mossaed sjunger med de ordlösa

Publicerad 20 juni, 2022

Lyssna till ett samtal om kärlekens verkliga färg,
om jamande träd och sår som täcks av snö.
Det är Mimmi Palm som ger er en dikt
av Jila Mossaed, poet och akademiledamot.
Läs dikten längre ner.

I Diktskolan handlar det om sonettkransen,
som är kronan av versmått.

Det snöade hela natten

Det snöade hela natten
kärleken är vit
Går på kärleken
trampande

Skogen jamar
små bitar av ljus
gungar i träden

Kärleken täcker såret
bristen, själens fläckar

Vi sjunger högt
jag och de osynliga
jag och de ordlösa

Jila Mossaed (ur Vad jag saknades här 2018)

Lämna en kommentar

Avsnitt 18: Jan Erik Vold och lyckan på en hållplats

Publicerad 13 april, 2022

Ska man ta den där taxin eller ska man stå kvar?
Kan man verkligen välja?
Och vad har lyckan för färg?
Det är Petra Stureson som ger oss en dikt
av svensk-norske poeten Jan Erik Vold.
I diktskolan handlar det om sonetter.
Välkomna!

(Petra ligger förresten bakom det populära instagramkontot Lyrikbänken, in och följ!)
#lyrikbanken

OM SORGEN OCH LYCKAN

Du vet att
sorgen
är
en svart taxi, när det står en ljusblå

strax
intill. Och vad lycka är? Det är att vara
ensam
och veta det. Att stå kvar

på hållplatsen
och
ha
det bra!

Jan Erik Vold (En som hette Abel Ek 1988)

Lämna en kommentar

Avsnitt 17: Nils Ferlin söker ordet

Publicerad 22 januari, 2022

Om kultureliten, att ha ont i barfotafötterna och att sakna ord handlar det här avsnittet.. Det är Johan Sund som har valt en kär dikt av Nils Ferlin. Häng med och lyssna på vårt diktprat!
I diktskolan handlar det om limerickar.
Välkommen!
Läs dikten längre ner.

Du har tappat ditt ord och din papperslapp,
du barfotabarn i livet.
Så sitter du åter på handlarns trapp
och gråter så övergivet.

Vad var det för ord — var det långt eller kort,
var det väl eller illa skrivet?
Tänk efter nu — förrn vi föser dej bort,
du barfotabarn i livet.

Nils Ferlin (Barfotabarn 1933)

Lämna en kommentar

Avsnitt 16: Lina Ekdahl håller modet uppe

Publicerad 9 november, 2021

En naivist möter en naivist!
Anna-Clara Tidholm, författare och illustratör,
har valt en dikt av poeten Lina Ekdahl.
Lyssna till vårt samtal om hälsoglädje,
stillastående juli, känsliga näsor
och att hålla modet uppe.
Men vem är egentligen Anette?
I Diktskolan handlar det om terziner.

Läs dikten längre ner.

Onsdag

Gillar inte juli
bättre då
med september eller vår

har lärt mig nya saker hela tiden

det är tur att jag är frisk

frisk på Sjömansgården
hälsoglädje på Sjömansgården

ingenting luktar värre än gammal fisk
min näsa
är mycket känslig
den är det känsligaste jag har

ingenting skulle vara värre
än om du dör
om ni dör
då vet jag inte vad jag skulle göra

varje dag lutar
något måste dö hela tiden

Lina Ekdahl (Sprid glädje på Sjömansgården Anette, 2007)

Kommentarer stängda

Avsnitt 15: Bob Hansson och regnet

Publicerad 13 september, 2021

Joakim Sergler läser dikter av Bob Hansson..

Om allt vi släpar på, alla strider vi tar,
om att våga vara rädd och att kanske släppa taget,
handlar detta avsnitt.
Det är Joakim Sergler, gymnasielärare och poet,
som ger oss en dikt av Bob Hansson.
I diktskolan handlar det om versmåttet alexandrin.
Varmt välkomna!

Hur många monument resta
hur många omvägar gådda
fördunklingar
hur många förluster i förtid
ska man behöva bära omkring på?

om du vågar vara rädd
faller jag på knä
om du ber mig

I varje självständighet
vilar det en bön
om motsatsen.

Konsten att låta det regna.

Ge sig.

Bob Hansson (Halleluja liksom, 2005)

1 kommentar

Avsnitt 14: Anna Greta Wide om att bli brukad

Publicerad 21 juni, 2021

Välkomna till ett avsnitt om missbruk och fåfänga,
tvivel och tro, försiktiga, bittra ateister och rivaler
– ja om oss jobbiga, krångliga människor helt enkelt.
Det är poeten Maria Küchen som ger oss
ett litet saltkorn av Anna Greta Wide.
I díktskolan handlar det om blankvers.
Läs dikten längre ner.

Missbrukad intill oigenkännlighet —
sömnmedel för bråkiga patienter, stilmedel för all-
varliga skribenter, tribunal för bittra rivaler, sä-
kerhetsmarginal för försiktiga generaler, prydnads-
växt för kräsna esteter, fastetext för magra asketer,
medel, medel och medel —

missbrukad som du är,
bruka oss som vi är.
Bruka oss.

Anna Greta Wide (Kyrie, 1960)

Lämna en kommentar

Avsnitt 13: Kent Andersson får oss att flyga

Publicerad 17 april, 2021

Om gömda drömmar, flaxande vingar och en och annan pekpinne
handlar det här avsnittet. Det är Anna Nilsson
som delar dikten Vingen med oss. Det är Kent Andersson
som har skrivit den. Och du får lyssna.
I Diktskolan handlar det om versmåttet hexameter.
Välkommen!

Vingen

Vi går alla omkring med en vinge
som vi inte kan flyga med
som blir till en puckel för oss
som vi måste smyga med.
Vi hade nog kunnat flyga
om inte alla självutnämnda vicevärdar,
skolmästare, konstaplar
och alla de praktiska, taktiska,
nitiska, kritiska,
anemiska, akademiska
felfinnarna med pekpinnarna
hade sagt:
Du kan väl inte flyga!
Håll dig på marken, din envingade djävel!
Och drömmer du ens om att våga
med ett enda vingeslag
pröva din flygförmåga
så tar vi din vinge en dag!
Vi går alla omkring med en vinge,
en dröm, en längtan, en sång.
Tänk om våra vingar finge
flyga tillsammans en gång!
Så om du ser en vinge
flaxa över taken
ska du inte springa hem och bli nervös
du ska bara stanna och begrunda saken
och sen tänka:
”Där är en som sluppit lös.”

Kent Andersson (Visor, dikter ballader 2013)

1 kommentar

Diktpodden Inlägg